Jag har under åren sett alltför många ”underbarn” och ”supertalanger” komma bort på vägen för att peka ut Fruhvirtova som en framtida stjärna.

Men av spelarna i årets Salk Open är hon utan tvekan den som har störst förutsättningar att förverkliga proffsdrömmen.

Förra året tog Fruhvirtova ett år ung titeln i Drottningens Pris i Kungliga hallen och i Salk nådde tjeckiskan nu sin första final på ITF:s juniortour där många motståndare är fyra år äldre.

Hon har ett tungt grundspel och är mentalt stark. Den som ser tjeckiskan spela kan inte ens gissa att hon ännu inte har sitt första tonårsår bakom sig. Hon höll tidigare på med flera olika idrotter men sedan några år ligger allt fokus på tennis. Det gäller även hennes två år yngre syster Brenda som också hävdar sig mycket väl i internationell konkurrens mot äldre spelare.

Utan att ha gjort en enkät vågar jag påstå att flertalet av spelarna i världens äldsta och största inomhusturnering för juniorer drömmer om att bli firad världsstjärna.

Det ligger liksom i sakens natur att de tänker så. ”Jag spelar bara för att det är kul”, låter ju inte lika coolt.

Värre är när föräldrarna börjar prata om att deras barn ska bli proffs och ser en titel i en yngre åldersklass som intäkt för att barnet en dag ska nå ATP- eller WTA-touren.
Det är att lura barnet och sig själv.

Även om framgångar i de äldre åldersklasserna naturligtvis säger lite mer utgör inte heller de någon grund för mer än mycket lösa antaganden om spelarnas möjligheter att en dag kunna försörja sig på att spela tennis.

Det räcker med att titta på statistik för att förstå svårigheterna att nå dit. Sedan datarankningen infördes 1973 har Sverige haft 45 spelare som nått topp-100 på ATP-listan i singel. På WTA infördes motsvarande rankning två år senare och nio svenskor har slagit sig in på topp-100.

På 1980-talet dominerade Sverige herrtennisen och föga förvånande är det alltså årgångarna på -60-talet som producerat flest topp-100-spelare.

En årgång sticker ut:
•Inte mindre än åtta spelare födda 1963 nådde topp 100. Bland herrarna: Joakim Nyström, Mikael Pernfors (båda dessa blev topp-10), Thomas Högstedt, Magnus Tideman, Stefan Eriksson och Tobias Svantesson. Damerna: Catarina Lindqvist – världstia och svensk damtennis största stjärna genom tiderna – samt Maria Lindström (som bäst rankad 87).

•Samtliga årskullar 1960-1976 hade minst en topp-100-spelare.

•Ingen topp-100 från årgångarna 1977-80. Ingen från -83.

•Tidigare världsfyran Robin Söderling är född 1984 och Sveriges senaste topp-100-spelare på herrsidan. Näste svensk där blir sannolikt nu 115-rankade Elias Ymer som är född 1996.

•Sveriges enda topp-100-spelare född på 1990-talet är Rebecca Peterson (född -95).

Att svensk tennis fick fram topp-100-spelare från 17 årskullar i rad är naturligtvis enastående och det understryks ytterligare av hur statistiken över topp-100-svenskar ser ut från och med spelarna födda efter 1976: Andreas Vinciguerra (född -81), Joachim Johansson (-82), Söderling och Sofia Arvidsson (-84), Johanna Larsson (-88), Rebecca Peterson (-95).

Den mest intressanta åldersklassen i svensk juniortennis är 03-orna. Där finns nämligen ett flertal talanger på såväl flick- som på pojksidan. Fortfarande utan att dra några höga växlar på deras resultat så här långt ger den här gruppen spelare anledning till försiktig optimism.

•Klara Milicevic tog titeln i 16-årsklassen och gick till kvarten i ITF-turneringen där hon inledde med seger mot en sjätteseedad motståndare. Emma Shasteen har på grund av skada haft ett långt uppehåll och finalplatsen i 16-årsklassen var ett skönt styrkebesked. Julia Löfqvist har mycket stor potential och bakom den trion finns ytterligare två, tre intressanta 03:or.

•Isac Strömberg finalbesegrade Leo Borg i 16-årsklassen och dessa två är nu numret större än sina jämnåriga konkurrenter. Det finns visserligen fler killar som har stor potential men jag tycker inte att de uppvisar samma proffsiga attityd som Strömberg och Borg. Leo lever för sin tennis och är otroligt noga med allt runt omkring. Även om han inte försvarade titeln som han ifjol tog ett år ung har Leo Borg utvecklats starkt.
Isac är ett stort löfte även i hockey och drar självklart stor nytta av den starka fysik han fått därifrån. Att i unga år hålla på med flera idrotter är bra ur flera olika aspekter men det kommer också en tid då det är dags att välja. Om den tiden inte redan är här för Strömberg så kommer den mycket snart.

Naturligtvis finns det talanger även bland såväl äldre som yngre svenska juniorer men som grupp är 03:orna klart starkast.

Kanske finns där en framtida stjärna eller åtminstone en topp-100-spelare.
Säkrare än det är att den som inte haft en framgångsrik juniorkarriär inte heller kommer att kunna förverkliga sin proffsdröm.

Som alltid finns undantag som bekräftar regeln men genom att prata mer om undantagen än om regeln målas det upp en felaktig bild av juniorernas förutsättningar att lyckas på seniornivå.