Med 6-3, 2-6, 7-5 mot brasilinaren Thiago Monteiro tog 23-årige Elias i dag sin första seger för året på ATP-touren och också den första i Båstad på fem år.

Då tog han mot Michael Kukusjin sin fram till i dag enda seger i turneringen.
I andra omgången föll Elias mot Joao Sousa, portugisen som också nu utgör den 116-rankade hemmafavoritens hinder fram till kvartsfinal.

När 88-rankade Monteiro vid 3-1 i skiljeset skulle serva i den starka medvinden var det inte mycket som talade för Ymer som förlorat samtliga årets tre ATP-matcher som gått till avgörande set.

Visst hade han nu ett starkt publikstöd i ryggen men samtidigt har hemmaplan vid några tillfällen blivit en hämmande press på honom.
Därför var det oerhört starkt av Elias att bärga karriärens 19:e seger på ATP-touren.

Han gjorde det tack vare modet att spela ut istället för att bli defensiv och hoppas på missar från brassen.
Avgörandet kom i Monteiros serve vid 5-5.

– Då började jag att gå för det. Det hjälpte att jag bytte till nysträngad racket, det gav mer effekt i slagen, säger Elias på presskonferensen och fortsätter:
-Jag brukar spela med samma racket tills en sena går. Många spelare byter racket när det är bollbyte och det är sådant där också jag måste lära mig.

Elias kände inte ett uns av oro när han servade för matchen.
-Då var jag i zonen. När jag är det känns allt så självklart och jag vet precis vad jag ska göra. Det känns skönt att jag fick visa upp det här.

Flera gånger under presskonferensen återkommer han till betydelsen av finalplatsen i en Challenger i Lyon för en månad sedan.
Innan dess hade Elias förlorat sin första kvalmatch i Franska mästerskapet.

-Jag var mycket besviken. Jag åkte till New York och där tränade jag stenhårt sex timmar om dagen. I Lyon kom den positiva känslan. Att vinna ger ju självförtroende och jag kände, shit jag kan ju spela bra.

Elias pratar med stor inlevelse och det märks verkligen hur mycket dagens seger betyder för honom.

Han säger att han fick kraft också av sin två år yngre bror Mikaels seger i måndags.
-Jag är grymt imponerad av hur Mikael jobbade ner honom (spanjoren Fokina). Mikael visade ett grymt bra kroppsspråk och jag tänkte, kan min lillebror göra det kan jag det också. Jag fick en boost av hans mentala seger.

Elias har under flera år varit solklar Sverigeetta men passerades tidigare i år under en tid av brorsan som nu är 124 på listan.
Ligger det för dig prestige i att bli den som först går in på topp-100?
-Nej, vi har aldrig tänkt på vem av oss som är etta och vem som är tvåa. Vi supportar varandra. Vi är ju bröder.

Familjebandet är mycket starkt och det såg vi också exempel på några timmar efter Elias match inför välfyllda läktare på centercourten.
På de nedre banorna spelade minstingen Rafael Ymer med några kompisar, pappa/tränare Ymer var på banan, Elias och mamma Mimmi tittade på.

Själv står Elias just nu utan coach efter brytningen med Milos Sekulic.
-Han fick en heltidstjänst på Salk.

Hur tänker du kring tränarsituationen?
-Just nu åker jag med min fysio. När jag var i New York fick jag hjälp av några tränare, vi får se hur det blir. Jag ska försöka hitta en så snabbt som möjligt.

Elias Ymer har under åren haft ett antal olika coacher. Från utsidan har det kunnat tolkas som avsaknad av en långsiktig strategi.

Hur stökigt har det varit att inte ha någon riktig ordning på det?
-Jag ser det från två sidor. Jag har fått jättemycket av alla coacher men jag har också gjort mycket själv. Jag måste kunna ge mig cred för det.

-Fysion och jag har jobbat i två år och att jag vet att hans finns där oavsett hur det går ger trygghet. Det är dit man vill nå, känner man oro för att någon ska bryta när det går dåligt blir det en stress, säger Elias Ymer och fortsätter:

-Hittar jag inte en tränare som kan resa med runt 30 veckor får jag försöka göra det bästa av situationen. Och det är vad jag gör just nu.