Dagens titel kan ge Elias Ymer arbetsro inför nästa säsong
Samtidigt som många av hans jämnåriga och yngre konkurrenter denna säsong klättrat starkt på rankningen har Elias Ymer avancerat ytterst marginellt.
Därför satt säkert söndagens Challenger-titel i Frankrike lite extra skönt för den 22-årige Sverigeettan.
Eftersom Elias redan för tre år sedan tog sin första titel på denna nivå ska veckans framgång naturligtvis inte övervärderas men den bör ge honom arbetsro under förberedelserna inför nästa säsong.
Det är sannolikt en tidsfråga innan han för första gången tar sig in på topp-100 och med fortsatt utveckling ska Elias med tiden kunna etablera sig där.
Egen disciplin, en proffsig omgivning och ett strukturerat och långsiktigt upplägg är i mina ögon de viktigaste faktorerna för Ymer. Påstår inte att han slängt bort några säsonger men tycker samtidigt att han kunde tagit bättre tillvara på dem än vad som varit fallet.
Att en spelare tre år efter sin första Challengertitel är kvar på samma nivå kan bero på att han helt enkelt inte har kapacitet att nå längre än så. Det går förstås inte att utesluta att så är fallet med Elias men förmodligen beror det istället på att hans satsning under perioder inte varit hundraprocentig på alla plan.
Rollen som Sverigeetta har skapat större förväntningar än vad Elias haft kapacitet att infria.
Att Elias Ymer trots sin blygsamma rankning under många år varit överlägsen Sverigeetta har haft både för- och nackdelar för honom.
Det har underlättat arbetet att få sponsorer, han har fått wild card till hemmatävlingarna och Svenska tennisförbundet har förmodligen aldrig tidigare gett en spelare på den nivån lika stark ekonomisk uppbackning.
Samtidigt har hans roll som Sverigeetta skapat större förväntningar än vad Elias haft kapacitet att motsvara. Det började kanske ännu lite tidigare men 2013 års års Swedish Open i Båstad är ändå ett bra exempel på hur svensk tennis och medias längtan efter en ny stjärna resulterade i överdrifter.
Då 17-årige Elias hade fått wild card och pressade i sin ATP-debut Grigor Dimitrov. Mer krävdes inte för att snacket om en blivande svensk världsstjärna skulle sätta igång. Att nästan-skrällen främst berodde på att Dimitrov varit nonchalant ”glömdes bort”.
När Ymer två år senare kvalade in i samtliga fyra Grand Slam-turneringar höjdes han åter till skyarna.
Elias har 21 jämnåriga eller yngre spelare framför sig på rankningen.
Trots att Elias inte tagit sig in på ATP-touren används han – liksom två år yngre brorsan Mikael – som affischnamn i de två svenska ATP-turneringarna Swedish Open och Stockholm Open.
Det är i och för sig smickrande för dem men ger också en gravt felaktig bild av vad vi har anledning att hoppas av spelare med deras rankning.
Det skulle vara anmärkningsvärt om brödernas självbild inte påverkats av den stora uppmärksamheten. Sett från det perspektivet tror jag att bröderna Ymer skulle ha gynnats av om de hade haft några äldre landsmän framför sig på rankningen och sett en sporre i att komma ifatt och förbi.
Elias Ymer inledde denna säsong som 142 på rankningen där han inför veckans Challenger i Mouilleron le Captif låg 130.
Framför sig har han 21 jämnåriga eller yngre konkurrenter varav tio slagit sig in på topp-50.
Under junioråren hade Ymer större framgångar än flera av de som nu låter höra tala om sig i stora sammanhang. Det kan säkert kännas både frustrerande och stressande för honom och om så inte redan skett är det ett ok som Elias förr eller senare måste göra sig av med.
Lyfte sig under pressen att försvara titeln.
Med en tidigt sorti i Mouilleron le Captif skulle Elias ha rasat på rankningen. Visserligen hade han kunnat reparera en del i nästa veckas Challenger i Bangalore – där han har bara åtta poäng att försvara – men finalsegern i dag är mycket värdefull.
Inte bara därför att han försvarade titeln och fjolårets 100 poäng utan också därför att han i slutet av säsongen fick ett efterlängtat kvitto.
Inför turneringen hade han vunnit hälften av sina 24 matcher på årets Challengertour och bästa resultatet var en semifinal.
Att han mot den bakgrunden försvarade titeln är mycket imponerande. Sett till attityd har Ymer under veckan visat sig från sin allra bästa sida och det är som om han lyft sig under pressen att försvara titeln.
I en repris på fjolårets final besegrade han 29-årige tysken Yannick Maden med 6-3, 7-6. Inte minst var det härligt att se hur fritt Elias spelade då han efter 2-5-underläge i tiebreak tog de fem följande poängen.
Dessförinnan hade Elias servat för matchen vid 5-4 men precis som i kvartsfinalen mot Constant Lestienne lyckades han inte utnyttja första tillfället att knyta till. Sådant kan vända en match och att Ymer inte lät sig påverkas vittnar om styrka.
Titeln var hans femte på Challengertouren och innebär att han tagit minst en varje säsong sedan premiärsegern 2015.
Att skriva att det blir fler känns inte som att sticka ut hakan.
