På presskonferensen efter 4-6, 7-5, 6-0 mot fyra placeringar sämre rankade spanjoren Alejendro Davidovich Fokina utvecklade hemmafavoriten resonemanget kring sin spelstil.

-Jag får en helt annan trötthet i hjärnan då jag spelar offensivt. Fysiskt är det förstås inte lika jobbigt som att vänta på motståndarens missar men mentalt sliter det hårt på mig. Jag har aldrig känt så tidigare. När jag går av banan efter 6-1 känns det som att jag bara vill sova.

Så djupt rotat är hans defensiva tänk.
Mikaels försvarsspel kommer alltid att vara hans främsta styrka.
Men att förlita sig på motståndarens missar räcker till en viss nivå ovanför vilken spelarna är av klassen att de inte bjuder på poäng.

Därför arbetar Mikael och hans team intensivt för att han ska ha en position närmare baslinjen och för att han ska våga kliva in och avgöra poängen själv.

-Vi har hittat ett sätt vi tror på. Men om det var så lätt att man över natten kunde spela ny tennis skulle många vara toppspelare, säger han och fortsätter:
-När nerver kommer in är det lätt att man går tillbaka till vad hjärnan har tänkt i tio år och som också gett framgång, säger Mikael som fyller 21 år i höst.

Precis det han påpekar såg vi i hans match mot ett år yngre Fokina. Ymer var länge på bakfoten och halkade på gruset omkring som Bambi på hal is.
Men så svarade spanjoren också för ett våldsamt bombardemang med främst sin forehand.

Från läktarplats såg hans spel mycket chansartat ut. Men trots full satsning i slagen hade Fokina en mycket låg felprocent fram till andra sets sjunde game där han hade breakboll till 5-2.

Från det fick vi ett nytt exempel på vilken fantastisk matchspelare Mikael Ymer är. Tack vare sin sällsynt stora spelintelligens har han förmåga att vända matcher och ibland till synes hopplösa underlägen.

Plötsligt gav han Fokina lite mindre tid och utrymme och det räckte för att Spaniens elfte bäst rankade spelare skulle börja sprida bollarna.

Fokina blev också precis så där frustrerad och ofokuserad som vi under åren sett många av Ymers motståndare bli då svensken börjar krypa in under skinnet på dem.

Där har Mikael en stor styrka liksom i sina känsliga handleder vilka gör honom så effektiv i det lilla spelet.

Pusselbitarna börjar att falla på plats för Sverigetvåan som var rankad 255 då säsongen inleddes.

Han har under första halvan tagit en Challengertitel, varit uppe i ytterligare två finaler och efter att ha kvalat in vann han i Franska mästerskapet sin första Grand Slam-match.
Nu måste biten med det offensiva spelet in i pusslet – även på match.

Under en period kommer Ymer då säkert att förlora en del matcher på grund av att säkerheten i det offensiva spelet saknas.
Men han vet att det är ett pris han måste betala för att längre fram få ett större register som ger ännu bättre utdelning.

Ifjol föll han i Swedish Opens andra omgång mot slutsegraren Fabio Fognini. Nu väntar schweizaren Henri Laaksonen eller femteseedade chilenaren Nicolas Jarry – båda svåra motståndare men ändå inte av Fogninis kaliber.

Med sin seger i dag avlastade Mikael en del press från storebrorsan Elias som på tisdagen möter brasilianaren Thiago Monteiro. Bröderna Ymer är enda svenskar i huvudturneringen.
Hemmaspelare är alltid viktiga och extra mycket så då det som här inte finns några stora utländska affischnamn.

Elias är rankad 116 och har till och från visat upp ett stort spel under den första halvan av säsongen.
Men vid ett antal tillfällen har det låst sig lite för honom i viktiga lägen.

Därför känns det säkert lite extra skönt för Sverigeettan att hemmafacit inte är helt avhängigt av honom.