Rankad 166 är hon Sverigetvåa efter Rebecca Peterson och det stora affischnamnet i turneringen som i dag lottades vid centercourten.

Där hade Larsson sällskap av Mirjam Björklund, 20 år, Caijsa Hennemann, 18 år och Cornelia Lister, 25 år, – tillsammans med 24-åriga Susanne Celik resterande hemmahopp i turneringen.
– Det är jättekul att de får chansen här och alla verkar taggade. Det ska bli kul att se om vi i veckan kan hjälpa varandra att nå lite bra resultat.

Medan de övriga fyra svenskorna – som alla gått in på wild card – i olika utsträckning är med för att få erfarenhet är snart 31-åriga Larsson en av de mest rutinerade och meriterade i det 32 spelare starka startfältet.

Hon ligger fortfarande långt före de övriga hemmaspelarna.

Är det en sporre för dig att hålla dem bakom dig så länge som möjligt?
– Nej, så tänker jag inte. Jag mer hoppas att de ska närma sig. Det är mig och Rebecca de ska jaga och ta sig förbi. Om inte målsättningen är där blir vi nog oroliga, säger Larsson och fortsätter:
– – Jag försöker hjälpa dem lite på träningar och så och ja, att vi stöttar varandra.

Larsson har hittills i år vunnit bara fem av sina 20 singelmatcher och rasat ut från topp 100.
Om turneringen spelats någon annanstans hade det kanske inte talat för att vändningen skulle komma just nu. Men i Båstad – där hon tagit en WTA-titel och varit i ytterligare två finaler – har Johanna upplevt några av sin karriärs största höjdpunkter.

Kan det på något sätt stärka dig nu?
– Jag hoppas det. Båstad är väldigt speciellt för mig, det var ju här allt började. Jag hoppas kunna få några matcher under bältet men fick ju en svår förstaomgång och får ta det dag för dag.

Larsson ställs mot förstaseedade Sorana Cirstea – 77 på rankningen – som hon för första gången mötte för tio år sedan. Också det i Båstad då rumänskan – som har 3-1 inbördes – drog det längsta strået.

Även om det i år gått tungt i singel för Larsson har hon nått stora framgångar i dubbel.
Är du förvånad över att det självförtroendet inte smittat av sig på singeln eller är det två helt olika saker?
– Det är nästan som två olika idrotter. Det har inte gått min väg i singel men det är små marginaler och säsongen är ju bara halvvägs.

Ändå har dubbelframgångarna självklart gjort hennes tillvaro på touren lite roligare.
– Det är ju alltid kul att vinna titlar och det ger självförtroende. Men det tar också en del tid. Jag ger upp en del av min singel för att kunna spela även dubbel. Det är lite ge och ta.

Funderar du på att nästa år ransonera dubbelspelet för att kunna fokusera mer på singel?
– Jag gillar dubbel och så länge jag känner det är möjligt kommer jag att kombinera. Känner jag en dag att det inte går får jag ta ett beslut om vad som betyder mest.

Swedish Open är en så kallad WTA 125 K-och jämförbar med ATP-tourens Challenger.
Skulle du ha gått ner i den här kategorin redan tidigare under säsongen?
– Nej, jag tycker att min planering har varit bra. Men jag har inte levererat och då blir rankningen därefter.

Sitter det mentalt eller är det något specifikt i spelet som inte fungerat?
– Jag tycker inte att det sitter mentalt. Det är bara att jag inte spelat tillräckligt bra så det finns inget att skylla på, säger Johanna Larsson.

Hon känner inget tryck av att vara klart bäst rankade hemmaspelare.
– Nej, jag gör verkligen inte det. Tävlingen är inte längre en WTA utan en WTA Challenger och bara det drar ner pressen ganska mycket. Och jag har inte heller spelat så bra att jag ska behöva känna någon press.