Kan vara bra för Elias Ymer att slippa pressen som Sverigeetta

I eftermiddag har Elias Ymer möjlighet att ta sin sjunde Challenger-titel.
Även om finalplatsen i Lyon i sig inte styrker påståendet tror jag att 23-årige Ymer under en period kan dra viss fördel av att han inte längre är Sverigeetta.

Han har ju passerats på rankningen av sin två år yngre bror Mikael och är med det avlastad åtminstone en del av den press han levt med under ett antal säsonger.

Även om Mikael sett till känsla och spelförståelse alltid varit den mer talangfulla av bröderna är det Elias som varit frontfigur.
Att svensk herrtennis inte haft någon stjärna efter Robin Söderlings avsked 2011 bidrog i hög grad till att förväntningarna på Elias skruvades upp till en nivå som det inte fanns fog för.

Alla ville ju så gärna att tomrummet efter Söderling skulle fyllas och Elias resultat överskattades. Han gjorde visserligen bra resultat men ändå inte av kalibern som pekade mot ett stort genombrott.

För fyra år sedan slog han sig in på topp-200 och kvalade in till samtliga de fyra Grand Slam-turneringarna.

”Nu är han snart topp-100”. ”Nästa år är han mogen att gå långt i Grand Slam”.
Så lät det från vissa håll. Pressen på Elias ökade. Det var han som skulle ta svensk herrtennis ur en av de mörkaste perioderna i historien.
Det är klart att Elias Ymer blev påverkad av snacket och av skriverierna.

Likaså är det svårt att tro att han kunnat slå dövörat till hur det låtit senaste året:
”Det verkar inte bli något av Elias Ymer”.
Baissningen av honom är lika orättvis som haussningen var.

Sedan starten på 2018 har han inte varit utanför topp 150 och vid den här tiden för ett år sedan låg Elias 105 vilket fortfarande är hans bästa placering i karriären.

Nu är han 140. Mikael är 123.
Ombytta roller.

Elias får stå lite i skymundan och behöver inte längre känna att det är han som ska se till att svensk herrtennis får en topp-100-spelare i singel för första gången sedan Robin Söderlings namn föll bort där elfte juni 2012.

Det kan förhoppningsvis bidra till att han slappnar av mer. Elias är mycket seriös och vill så mycket att det ibland låser sig för honom i viktiga lägen då spelet blir krampaktigt kantigt och stelt.

Mikael Ymer utstrålar ett större självförtroende och ett större ego.
Så här långt i karriären har han visat en förmåga att växa med uppgiften.

Utmaningarna på ITF- och Challengertouren kan ändå inte mäta sig med de som väntar när Mikael ska försöka slå sig in på ATP-touren. Den nya Sverigeettans defensiva spel är imponerande men det kommer att krävas högre kvalitet i offensiven om han ska lyckas.
Mikael spelade i veckan en Challenger på gräs i Nottingham där han i sin andra match föll i skiljeset mot förstaseedade Dan Evans.

Elias Ymer är kvar på gruset och har i Lyon nått sin hittills största framgång i år. I eftermiddagens final väntar fransmannen Corentin Moutet.

Elias tog Challenger-titlar då han var Sverigeetta och framgången nu kan förstås inte förklaras av att han som tvåa skulle vara ännu mer sporrad och samtidigt mindre pressad än tidigare.

Men det kan spela in och under alla omständigheter är det säkert skönt för Elias Ymer att under en tid få vara den som jagar.

Skrivet av: Jonas Arnesen - 2019 06 16

Arnesen

Jonas Arnesen, 64 år.
Två gånger utsedd till Sveriges främste tennisjournalist. Har följt svensk och internationell tennis i snart 40 år. Skrev 2005 tillsammans med världstvåan Magnus Norman och frilansjournalisten Patrik Cederlund boken Tennis off the record.