
Känns som att Mikael Ymer har vad som krävs för att klara ökad press
I dag tog Mikael Ymer sin fjärde Challengertitel i karriären.
Samtliga har kommit i år då han varit framme i ytterligare två finaler.
39-10 i matchfacit under året på Challengertouren är mäkta imponerande.
Med 6-1, 6-4 mot hemmaspelaren Mathias Bourgue avslutade Ymer sin styrkedemonstration under veckan i Mouilleron le Captif.
Inget snack alltså om att den formstarke 21-åringen från Skara kommer fylld av självförtroende till Stockholm Open.
Ymer har inför turneringen tagit hjälp av tränaren Daniel Berta, 2009 års segrare i Franska mästerskapets pojksingel.
Berta pekades efter triumfen på Roland Garros ut som Robin Söderlings efterträdare.
Även om det inte var den pressen utan främst skador som bidrog till att Berta inte slog igenom som senior så vet han hur det är att spela med höga förväntningar på sina axlar.
En del spelare klarar det galant medan andra hämmas.
Det känns som att Mikael Ymer ska sorteras in i den första kategorin.
Skriver ”känns som att” eftersom Mikael trots allt är relativt färsk som Sverigeetta. Han kommer att bli betydligt hårdare prövad i den rollen än vad som hittills varit fallet.
Kanske redan i Stockholm Open där han möter Joao Sousa.
Ingen utanför tenniskretsen har ens hört talas om portugisen.
Just det lägger ribban för förväntningarna från de allmänt idrottsintresserade och från delar av media som inte följer tennisen.
*
”Mikael Ymer, 21, väcker liv i svensk tennis”.
Så stod det att läsa i en av kvällstidningarna efter Ymers Challenger-titel i Orleans.
Och jo, påståendet stämmer – om man sätter likhetstecken mellan svensk tennis och svensk herrtennis.
Men det ska man ju inte. Därför är påståendet fel och dessutom respektlöst mot Rebecca Peterson, svensk tennis stora stjärna.
Om kvällstidningen i artikeln om Ymer inte använt ord som ”jättesuccé” och ”supertalangen” hade den fått färre klick.
Men eftersom tidningarnas ekonomi är beroende av många klick blir det ofta svart eller vitt, himmel eller helvete, succé eller fiasko.
Just dessa ytterligheter och skarpa kontraster kommer Mikael Ymer nu att få leva med i betydligt högre grad än tidigare.
Så var det för hans två år äldre bror Elias. Han kvalade in i samtliga Grand Slam-turneringar 2015 och när så inte skedde året efter beskrevs det som bakslag.
Fram till i våras behöll Elias sin position som Sverigeetta. Med den rollen följer en rad fördelar vad gäller till exempel sponsorer och uppbackning.
På minussidan finns den medföljande pressen, de yttre förväntningarna.
Förväntningarna på Elias ha varit kopplade till hans position som Sverigeetta bland vilka många av hans föregångare varit firade världsstjärnor.
Orättvist förstås. Kanske är det också däri vi hittar en del av förklaringen till varför Elias stundtals haft svårt att vara riktigt fri i sitt spel.
Mikael Ymer ger intryck av att vara lite bättre rustad än sin bror att stå i rampljuset och att klara yttre tryck.
Sett till spelförståelse och känsliga handleder har Micke alltid ansetts vara steget före två år äldre brorsan Elias.
Men fram till i år är det Elias som inte bara legat först på rankningen utan dessutom varit så långt före att ett tronskifte i alla fall inte tycktes nära förestående
Listan sista december 2018:
115: Elias.
255: Mikael.
I dag:
81: Mikael.
122: Elias.
Och på morgondagens lista kommer Micke att vara 75:a.
Det är i sig inte en placering som bör medföra höga förväntningar i en ATP-turnering.
Men kommer ändå att göra det.