Leo Borg hanterar den för honom svåra situationen mycket proffsigt
I går spelades andra omgången i förkvalet till Stockholm Open-kvalet.
Ingen kioskvältare alltså.
Normalt skulle ingen utanför den trängre kretsen ens ta notis om att Sveriges bäste 15-åring fanns med i startfältet.
Annat nu.
Läktarna i SALK-hallen var välfyllda. Där fanns även ett tv-team, skrivande journalister och en handfull fotografer.
De var där för att Sveriges bäste 15-åring spelade. Eller nja, inte riktigt så ändå.
Förklaringen till det stora intresset är istället att 15-åringen heter Leo Borg och har en pappa som tagit elva Grand Slam-titlar och är en av tennishistoriens bästa spelare.
”Björn Borg såg sonen Leo förlora i SO-debuten” och ”Leo Borg kvalade inte in till Stockholm Open” är två av rubrikerna vi under torsdagseftermiddagen såg i några tidningars nätupplagor.
Det blev alltså stora rubriker efter det att en 15-årig reserv förlorat sin första match i ett förkval till det kval som avgör vilka spelare som går in i huvudturneringen…
Jag tycker det är hög tid att Leo Borg ges möjlighet att bli bedömd utifrån sin egen person och utifrån vad han gör – inte utifrån vem hans pappa är och vad denne gjort.
Leo är inte förtjust i uppmärksamheten men är mentalt stark och hanterar saken proffsigt.
Men är det då inte självklart att Leo Borg får extra uppmärksamhet ? Jo, naturligtvis och så kommer det säkert alltid att vara. Konstigt vore annars.
Samtidigt vet väl i stort sett alla svenskar vid det här laget att Leo är ett framtidshopp och att hans pappa är Björn Borg. Det har vi ju läst och sett ett stort antal gånger under de senaste åren. Därför finns det rent informationsmässigt inte längre någon anledning att ständigt använda den vinkeln i artiklar och tv-inslag.
Däremot ger det många klick och många tittare. Därför finns det ur journalistiskt perspektiv ingen som helst anledning att vara kritisk mot journalister som på ett seriöst sätt vinklar sina artiklar eller reportage på ett sätt som lockar.
Men om vi väger in även Leo Borgs intressen blir det annorlunda.
Han är inte förtjust i den enorma uppmärksamheten runt sin person utan vill ses som den han är: en vanlig ung kille som – frånsett tennisresultaten då – inte vill sticka ut.
Inte minst mot den bakgrunden är jag djupt imponerad över hur han hanterar saken. Det vittnar om främst mental styrka men också om mognad. Och åter: Killen ”fyllde moppe” i år.
Då skulle ingen utanför den lilla tennisfamiljen ens haft en susning om vem Leo är.
Det finns även etablerade världsstjärnor som inte gillar att stå i fokus. Men att de får betala ett visst pris för framgången är kanske inget att säga om. Åtminstone inte ställt i relation till en 15-åring som sett till resultat skulle vara en doldis utanför den lilla tennisfamiljen.
Om han så varit Sveriges utan tvivel överlägset bäste 15-åring men pappan inte varit ett av sportens största namn genom tiderna skulle ingen utanför tenniskretsen ens haft en susning om den unge talangens existens. Och det hade definitivt inte blivit en enda rad i tidningarna även om han gått segrande från gårdagens match.
Längtan efter en ny svensk stjärna gör att unga talanger haussas.
För svensk tennis i stort är det på ett sätt bra att Leo blir mycket omskriven, sporten får ju inte så stort utrymme i media. Men det är också ett av flera tecken på hur svensk herrtennis mår i dag då det inte finns någon blågul singelspelare på ATP-touren.
Avsaknaden efter en toppspelare och framför allt längtan efter en sådan gör att en del unga svenska spelare haussas på ett sätt som gynnar vare sig spelarna eller svensk tennis.
Bröderna Elias och Mikael Ymer är två exempel. Då Elias för tre år sedan kvalade in till samtliga fyra Grand Slam-turneringar siades det från vissa håll om att hans stora genombrott var nära förestående. Han slutade den säsongen som 136 på ATP-rankningen. I juni i år låg han 105 och är i dag 22-åringen från Skara 135:e namn på listan.
Mikael lämnade tonåren bakom sig för ungefär en månad sedan och är rankad 290.
I nästa veckas Stockholm Open används bröderna Ymer som stora affischnamn…
Han har tyglat det heta humör som tidigare kunde ställa till det ibland.
Kanske kommer även Leo Borg en dag att spela SO.
Han är ett av svensk tennis största framtidshopp. Han har utvecklat sitt spel mycket under de två,tre senaste åren. Leo har också tyglat sitt heta humör som tidigare kunde ställa till det ibland. I somras vann han ett år ung 16-årsklassen i JSM. Han brinner för sin tennis och siktar på att nå ATP-touren.
Vägen dit är oerhört lång. Många stora talanger faller bort på vägen.
Hur det blir för Leo Borg är det ingen som vet.
Men ett är klart: Hans satsning mot toppen mår bäst av att den bedöms och beskrivs utifrån vad Leo själv gör.
Inget annat.
