Inte minst med tanke på det glädjer Mikael Ymers seger i Nouméa – huvudstad i den franska besittningen Nya Kaledonien – lite extra. Även om Mikael inte verkar vara den som tvivlar på sin kapacitet känner han förmodligen en viss lättnad efter titeln.

Såväl Mikael som två år äldre Elias har ju under ett antal år haft ett närmast orimligt stort förväntningstryck på sig från vissa håll. Brödernas resultat under de senaste säsongerna innebär förhoppningsvis att förväntningarna dämpats lite. Då ges deras framgångar på Challengertouren ett större värde än de får om Challengers ses som bara ett kort mellanspel på vägen till ATP-touren.

Elias Ymer var 19 år då han 2015 tog sin första Challengertitel och i slutet av förra säsongen kom den sjätte – ett bra facit för den 114-rankade Sverigeettan som har på papperet goda möjligheter att i år slå sig in på topp-100.

Det nya rankingsystemet har som syfte att minska antalet spelare med ATP-rankning. På 2019 års första rankning fick spelarna tillgodoräkna sig endast de poäng som de på fjolårets rankning skulle ha haft med det nya systemet.

Vips försvann alla spelare som plockat sina poäng i ITF:s 15 000 dollarturneringar eller som inte gått till minst semifinal i 25 000-dollar-turneringar.

Bland svenskarna som fallit bort hittar vi bland andra tidigare fyran Christian Lindell vars 52 inspelade poäng kom genom framgångar på nivåer som inte längre ger poäng.

Men han, fjolårets Davis Cup-hjälte Jonathan Mridha, Karl Friberg och de andra svenskarna som åkt ut från listan är i gott sällskap.

Över en natt försvann 1 378 spelare och bara 679 hade en plats på årets första lista.
Dessutom försvann 30 nationer och nu är 73 nationer representerade på ATP-rankningen.
Sett till hur många spelare länderna har där ligger Sverige på delad 38:e plats tillsammans med bland andra Turkiet, Israel och Slovakien.

Utan att döma ut den nya poängberäkningen på förhand har jag svårt att förstå vitsen med förändringen. ATP:s målsättning är att endast runt 650 spelare ska finnas på deras lista.
Tennis är en av världens största sporter och det borde ligga i ATP:s intresse att visa hur global sporten är istället för att som nu införa ett system som inneburit att 103 nationer blivit till 73.

Att ATP vill göra sig av med ”hobbyproffsen” är en sak. Spelare som ställer upp i någon enstaka tävling och där plockar en poäng tillför ju ingenting till sporten. Men denna typ av spelare hade försvunnit om ATP haft motsvarande system som WTA, alltså att spelarna måste ha poäng i tre tävlingar för att få WTA-rankning.

Men som sagt, det är först i slutet av denna säsong som det går att bedöma om den nya poängberäkningen är bra för sporten eller om det finns anledning för de styrande att tänka om.

Tilläggas ska naturligtvis att de närmare 1 400 spelare som fallit bort från ATP-rankningen nu istället har en ITF World-rankning.
Den finns i skiktet mellan ATP-rankingen och juniorrankningen. Den sistnämnda har fått betydligt större betydelse än tidigare eftersom en bra placering där ger möjlighet till friplatser i ITF-turneringar. Syftet är att underlätta för juniorerna att ta sig uppåt.
Även på den punkten finns det anledning att vara lite skeptisk. De allra bästa juniorerna tar ändå det klivet och att i ITF:s startfält ha ett antal unga spelare som ännu inte håller måttet kommer inte att föra något positivt med sig.

De fyra svenskar som har en plats på ATP-rankningen är:
Elias Ymer, 22 år och på plats 114.
Mikael Ymer, 20 år, rankad 196.
Markus Eriksson, 29 år, rankad 423.
Linus Frost, 23 år och på plats 651.

De tre förstnämnda är kända även utanför den inre tenniskretsen medan Frosts namn förmodligen klingar obekant för en del. Han är 196 centimeter lång och lät inte alls höra tala om sig som junior.

Frost – som förra året bytte från Elfsborg till Fair Play – har en mycket offensiv spelstil och får han pusselbitarna att falla på plats kommer han definitivt att nå betydligt större framgångar än hittills.

Frost behöll sin plats på listan tack vare semifinalen i en 25 000-dollarturnering i Frankrike.

På förra årets slutrankning låg han 947 på listan och det stora manfallet innebar att Linus över en natt avancerade 296 platser. Dessutom gick han från att vara elfte bäst rankade svensk till Sverigefyra.

Fler svenskar nådde förra året semifinal i 25 000-dollarturneringar. Till skillnad från i Frosts fall hade dessa tävlingar inte gratis boende för spelarna vilket innebar att det krävdes minst final för att få ATP-poäng.

Tennisentusiasten och sifferbitaren Lenny Asp har hjälpt till att plocka fram intressant statistik som visar vilka förändringar som skett på rankningen med den nya poängberäkningen.
Här några exempel:

•På listan över länder som tappat flest spelare ligger Sverige på 20:e plats.

•108 amerikanska spelare försvann från listan. Men 74 finns kvar och med det har USA flest rankade spelare.

•Frankrike har näst flest – 55- trots att 149 spelare fallit bort.

•Sedan åtta av hans landsmän förlorat sin rankning är veteranen Jürgen Zopp ende estländare på listan.

•Danmark och Norge har inte tappat några spelare. Mikael Torpegaard (rankad 330) och Mikael Ymers coach Frederik Nielsen (431) försvarar de danska färgerna. 20-årige Casper Ruud är rankad 111 och Norges stora framtidshopp, två år äldre Viktor Durasovic ligger 384.

•Finland har tappat åtta spelare, bland de tre kvarvarande hittar vi 19-årige Emil
Ruusuvuori (385) som med sin härligt avslappnade spelstil tog titeln i fjolårets Falu Future.