Det handlade om avslutningen av Kungens Kanna och Drottningens Pris, två lika anrika som välorganiserade turneringar som lockar många av sportens bästa 14-åringar.

Ryssland har dominerat de sju första upplagorna och hade flera förhandsfavoriter även i år. Istället blev det en spelare från en av tennisens blåbärsnationer som tog titeln i Kannan.
– Jag har förlorat mina fyra tidigare Grade 1-finaler så det här känns underbart, säger 14-årige Rashed Nawaf från Qatar.

Där finns sedan 1993 en ATP-turnering och det var under en av upplagorna där då sexårige Rashed fick upp intresset för tennis.
– Jag såg Roger Federer spela och ville bli som han. Så jag sa till pappa att jag ville prova på tennis. Tränaren jag började hos sa att jag hade talang, säger Rashed och ler.

Qatar har inga spelare på ATP-touren och bäst rankad på fjolårets slutrankning var 23-årige Mubarak Shannan Zayid. Han låg 1 474.

Betydligt mer uppmärksamhet får då den färske Kannan-segrare och det trots att han egentligen inte mer än tagit de första små stegen mot vad som i bästa fall blir en proffskarriär.
– Det skrivs mycket om mig och på tv berättar man hur det går för mig i turneringarna. På gatan blir jag igenkänd och jag får skriva autografer och så.
Hur känns det?
– Kul, jag gillar det verkligen, säger han och skrattar.

Numera är han sällan hemma i Qatar. Basen finns på Patrick Mouratoglous akademi i Paris.
– Jag trivs jättebra där.
Hur mycket tränar du på en dag?
– Tre timmar tennis och två timmar fys.
Skolan då?
– Fyra timmar om dagen. Skolan är viktig och mamma säger hela tiden att jag måste sköta den. Man vet ju inte vad som händer. Blir jag skadad eller så…,ja,du vet.

Även om det i Qatar finns stora ekonomiska resurser för inhemska tennissatsningar saknas kunskapen och erfarenheten som krävs för att utveckla talanger.
Därför är Qatar National Team Committees recept att skicka löften till utländska akademier.

Såväl spelarnas satsning där som de stora utgifterna i samband med flitigt internationellt tävlande bekostas av kommittén eller Qatars tennisförbund.

Rashed Nawaf tänker se till att det är välinvesterade pengar.
– Jag vill bli världsetta. Men först ska jag bli förste arabiske spelare att nå topp-tio.

Han finalbesegrade ryssen Jaroslav Demin som tydligen vaknat på fel sida och var tjurig i ett tidigt skede. Demin tog ett game i första set och blev nollad i det andra där han inte ens brydde sig om att kämpa.

Då fick åskådarna på de välbesökta läktarna se två betydligt mer hungriga spelare i den mycket välspelade och dramatiska finalen i Drottningens Pris.

Efter fem 2-0-segrar på väg till finalen tappade Brenda Fruhvirtova första set mot två år äldre ryskan Anastasiia Gureva.
Men till slut stod den 11-åriga tjeckiskan (hon fyller tolv andra april) ändå där som segrare med 6-7, 6-4, 6-3.

– Jag är jätteglad, sa Brenda som efter prisutdelningen fotograferades intill den stora bildskärm där de tidigare segrarna visas.
2018: Linda Fruhvirtova, hennes två år äldre syster.

– Det är jättekul att vi båda vunnit här. Det är en så stor och fin turnering, säger Brenda som sett till sin ringa ålder spelar oerhört moget.

”Tennis är mitt liv” – se och hör Brenda i intervjun från tidigare i veckan

Hon är stark i både offensiv och defensiv och har förmågan att tempoväxla. Flera gånger såg Fruhvirtova ut att vara på väg att bli överspelad för att sedan ta över initiativet i bollduellen. Hon servar bra, har klipp i grundslagen, varierar sitt spel och ställde med korta cross Gureva svarslös vid ett antal tillfällen.

Även Brenda Fruhvirtova tränar på Mouratoglous akademi men till skillnad från Nawaf inte på heltid.
Och eftersom Tjeckien till skillnad från Qatar har flera världsstjärnor får Brenda självklart inte lika stor uppmärksamhet i hemlandet som han får.
Ännu så länge vill säga…

Fotnot: Fotona tagna av Lars Hoffman.