Natten till söndagen svensk tid blev 24-åringen från Järfälla åttonde svenska att ta en WTA-titel under proffseran.
Rebecca har sin bästa tid framför sig och förutsättningar att under många år vara Sveriges mest framgångsrika spelare.

Men kommer vi åter att få se henne spela på hemmaplan? Där gjorde hon sitt senaste framträdande i 2017 års Swedish Open.

Turneringen gick i graven och under de två senaste åren har det ínte funnits någon turnering av en för Sverigeettan passande storlek på svensk mark.

Det är beklagligt och saknaden efter en svensk WTA-turnering kommer att öka i takt med att Peterson når fler framgångar på damidrottens största proffstour.

För att den ska komma tillbaka till Sverige krävs först och främst en stark ekonomisk uppbackning från näringslivet. Det hjälper inte hur gärna svensk tennis vill ha en WTA-turnering om det inte finns någon som finansierar kalaset.

På den punkten visar svenskt näringsliv betydligt mindre intresse åt dam- än åt herrtennis och det är beklagligt.

Företagen är helt enkelt inte beredda att satsa lika stora summor på en dam- som på en herrturnering.

Tacka då för att damturneringarna har svårare att bära sig.

Men det skulle vara populistiskt – vilket jag förmodligen varit i någon text kring detta – att förklara allt med att näringslivshöjdarna inte är intresserade av damtennis.

Så är det förstås på sina håll men det finns fler förklaringar.

Trots att Johanna Larsson – som tog en WTA-titel i Båstad 2015 och i Nürnberg ifjol – och Rebecca Peterson under de senaste åren nått långt större framgångar än de svenska herrspelarna har det inte återspeglats i vare sig gammelmedia eller på sociala medier.

Det spelar självklart in då företagen väljer var de vill satsa sina pengar.

Förhoppningsvis blir Rebecca Peterson den som bryter ny mark för svensk damtennis där återväxten bakom de två toppnamnen är starkare än bland herrarna bakom bröderna Mikael och Elias Ymer.

På damsidan finns bland andra 21-åriga Sverigetrean Mirjam Björklund och 18-åriga Caijsa Hennemann – kvartsfinalist i Franska mästerskapets flicksingel och 31:a på juniorernas världsrankning – vars motsvarigheter saknas bland herrarna.

Även bland de juniorer som är några år yngre än Hennemann ser det – inte minst genom 16-åringarna Klara Milicevic och Julia Lövqvist – lite bättre ut på tjejsidan.

Men vad gäller spelare i den åldern har de fortfarande så otroligt långt kvar till proffslivet att det inte finns anledning att spekulera i om de ska nå dit eller inte.

Stora turneringar på hemmaplan är naturligtvis viktiga för att hålla tennisintresset vid liv och i bästa fall även öka det.

De båda anrika ATP-turneringarna Swedish Open och Stockholm Open har inte varit stekheta sedan Robin Söderling lämnade scenen 2011. Men trots att det sedan dess inte funnits några hemmaspelare med förutsättningar att gå långt är de båda turneringarna ändå härliga och viktiga fester för ”tennisfolket”.

WTA-turneringen i Båstad lades ner trots att Larsson skulle kunna vara med och slåss om ytterligare en titel där och trots att Peterson var på väg att tända sin stjärna.

I år blev det tack vare Christer Hult en WTA 125 K i Båstad, motsvarande en Challenger på ATP-touren. Turneringen blev en stor framgång och är mycket värdefull eftersom den ger unga talanger en möjlighet att känna på en nivå där de sett till rankning inte hör hemma.

Men för Rebecca Peterson finns ingen anledning att spela den typen av turnering och hon valde att istället förbereda sig inför den amerikanska hardcourtsäsongen.

Där har skrällarna och framgångarna avlöst varandra. Natten mot söndagen tog hon i Nanchang karriärens första WTA-titel. 6-2, 6-0 (!) mot Elena Rybakina. Peterson hade inte en breakboll mot sig, förvaltade hälften av sina tio och tappade i andra set bara två poäng i egen serve.

-Första titeln är speciell och jag är väldigt glad. Men detta är fortfarande bara början för mig. Det finns mycket positivt att ta med som jag ska bygga vidare på, säger Rebecca och fortsätter:

-Jag vill passa på att visa min uppskattning och tacka varje person i mitt team för allt de gör för mig. Man glömmer oftast de personer runt omkring som varje dag lägger ner tid för att man ska bli ännu bättre.

Hennes pappa och coach Mart är förstås lika lycklig som stolt över dotterns titel. Mart Peterson är en lågmäld och mycket sympatisk man som under alla år varit navet kring Rebeccas satsning.

De får inte mycket tid att njuta av första titeln. I morgon inleds WTA-turneringen i Guangzhou där Sverigeettan fått tuffast tänkbara lottning: världstrean och US Open-semifinalisten Elina Svitolina.

Det är möjligt för att inte säga troligt att Peterson får en reaktion efter veckans succé. Om inte är det ruggigt imponerande.

Bara det faktum att svensk tennis i Peterson har en spelare vars möte med en fixstjärna kittlar är fantastiskt.

Måtte Rebecca och vi en dag få uppleva motsvarande i en WTA-turnering på svensk mark.