Att en 37-åring gör comeback sex år efter sin senaste turnering skulle förstås kunna anses vara ett patetiskt försök av en föredetting.

Men är det definitivt inte i ”Pim-Pims” fall.
Om det inte vore för att han är övertygad om att hans kapacitet räcker för att gå in i huvudturneringen skulle kanonservaren från Södertälje inte ge det en chans.

Vissa spelare kan tro eller hoppas att de har vad som krävs men för ”Pim-Pim” räcker inte det.
Han är en perfektionist i allt han gör och skulle inte ens komma på tanken att ge sig in i det här om han kände sig som en föredetting.

Ett av de kanske bästa exemplen på hans oerhörda noggrannhet är från 2006 års Stockholm Open.
Rafael Nadal gjorde sin första – och hittills enda – start i turneringen.

Spanjoren var världstvåa och hade tidigare under året tagit fem titlar, bland annat sin andra i Franska mästerskapet.

”Pim-Pim” låg 690 på rankningen och hade på grund av skada spelat bara ett par matcher under de 15 senaste månaderna.

Ändå var han så övertygad om att han skulle besegra världstvåan att han sa det några timmar före deras möte i andra omgången.

”Pim-Pim” hade kartlagt spanjoren in i minsta detalj.

”Jag hade all statistik på Nadals Grand Slam-matcher de senaste åren och det visade klart att motståndarna vann betydligt fler poäng då de servade på hans forehand än på backhand”, berättade ”Pim-Pim” 2008 i en SvD-intervju med rubriken ”Det här är en resa in i idrottens framtid”.

I dag är det många spelare som tar hjälp av statistik, bland annat då för att lägga upp sin taktik mot en viss motståndare.

”Pim-Pim” var tidigt ute och berättade i intervjun om det tränings- och taktikprogram han och brorsan Niclas arbetat fram och som baserade sig på bland annat Nobelpristagaren John Nash forskning.

Hemmafavoriten slog ut Nadal. 6-4, 7-6 efter 17 serveess, två break och efter att ha räddat sex av världstvåans sju breakbollar.

”Det här är en resa in i idrottens framtid”

Första gången jag såg ”Pim-Pim” spela var han en liten tanig grabb. Platsen var Sundbybergs rackethall och han tränade med Percy Rosberg.

Lirade själv med en kompis på banan bredvid och efter typ en halvtimme bad Percy mig komma över:
”Killen vet inte alls hur han ska göra när motståndaren slicar”.

Med tanke på att det är länge sedan är citatet kanske inte ordagrant korrekt men jag fick i alla fall slå backhandslice (mitt minst dåliga slag 🙂 )mot den ambitiöse knatten som snabbt lärde sig hantera gubbslicen.

Joachim ”Pim-Pim” Johansson är en principfast, social, bestämd och vänlig själ.

Men han är också oförutsägbar.
Vid ett tillfälle hoppade han in i bilen för att ansluta till Davis Cup-laget där han såg sig som en förstärkning. DC-kapten Mats Wilander och assisterande kapten Joakim Nyström var av annan uppfattning och ”Pim-Pim” fick avbryta resan och vända hem.

Men det finns förstås inget ont uppsåt bakom hans oförutsägbara person vilken
återspeglas i ett annat personligt minne från hans karriär.

Året var 2011 och den 198 centimeter långe Södertäljesonen hade gjort stark och bejublad comeback i Davis Cup-laget som besegrat Ryssland.

I laget fanns också Robin Söderling och starka dubbelparet Simon Aspelin/Robert Lindstedt – definitivt en kvartett som skulle kunna vara med och slåss om DC-titeln.

”Pim-Pim” bestämde sig för att satsa. Första anhalten på resan tillbaka till toppen blev en Future i Fällanden, en liten förort till Zürich.

Med på resan var hans fru Johanna och sonen Leo, ett år och tre månader.

SvD-fotografen Lars Pehrson och jag åkte dit för att skildra ”Pim-Pims” tillvaro på den bakgård som han av allt att döma snart skulle lämna för att istället kliva in på de stora scenerna.

Det slutade med att han lämnade allt.
Han vann sin första match men inför den andra bad han oss att komma upp på rummet.

”Jag lägger av direkt”, sa ”Pim-Pim”.
Vi väntade på ett efterföljande skratt men blev efter ett tag övertygade om att han inte skämtade.

”Jag vet att jag kan slå alla de bästa i världen men det spelar ingen roll när jag inte längre brinner för att göra det”, sa han.

Drygt ett och ett halvt år senare gjorde han comeback.
Det var just i Stockholm Open där han fick wild card till kvalet, tog sig in och i andra omgången föll mot Milos Raonic.

Den gången var jag kritisk till att ”Pim-Pim” fick wild card. Tyckte att det skulle ha gått till framtidshoppet Jonathan Mridha – som tränades av bland andra just ”Pim-Pim” på Salk.

Nu är det annorlunda. ”Pim-Pim” går in i förkvalet där spelarna bjuds in efter tre kriterier:
•Rankning.
•Ung och lovande.
•Kommersiellt värde.

Inget snack om att Salk-profilen har ett stort kommersiellt värde, ja, kanske är det inför Stockholm Open i åtminstone paritet med Mikael Ymers på herrsidan.

Detta kan innebära att ”Pim-Pim” kommer med i Stockholm Open även om han mot all förmodan inte skulle bli en av de två främsta i det 16 spelare starka förkvalet.

Mikael Ymer och Grigor Dimitrov har fått wild card. Det tredje är vikt för Elias Ymer. Men blir Sverigetvåan inte spelklar efter armbågsoperationen och inte något gångbart utländskt affischnamn bett om wild card….

Skulle SO då välja ”Pim-Pim” före Markus Eriksson – som (oftast i skymundan) gör så mycket för svensk tennis – lär det bli ramaskri från vissa håll.

Det finns ett svårare hot än motståndarna mot ”Pim-Pim” i förkvalet och kanske även kvalet: Kroppen.
Ingen blir väl förvånad om ”Pim-Pim” i tvingas bryta på grund av axelbesvär, sträckt magmuskel eller ryggskada.

Inte för att måla f-n på väggen men det är trots allt sex år sedan han spelade sin senaste turnering.
Han började träna för några veckor sedan och inledde med en mycket jämn träningsmatch mot Sverigeettan Mikael Ymer. Efter dubbelbreak tog ”Pim-Pim” första set med 6-3 och förlorade det andra med 12-14 i tiebreak.

Att ”Pim-Pims” comeback engagerar märks på alla kommentarer på sociala medier.
”Alla” har åsikter om killen vars spelstil är av slaget att många svenska tennisfantaster förmodligen skulle sucka tungt om det inte var en landsman som hade den.

Serveess, ess, ess, oj, motståndaren kunde returnera, ess, ess….
51 stycken mot Andre Agassi i 2005 års Australian Open – världsrekord då.

Ändå sa ”Pim-Pim” efter förlusten att hans kropp inte kändes hundra…

Hans spel är i mina ögon betydligt attraktivare än John Isners, Reilly Opelkas, Ivo Karlovics och andra kanonservares.
Om det sedan beror på ”Pim-Pims” spel eller på att han är svensk är mer oklart.

Precis som det är vad gäller 37-åringens framtid på tennisbanan.

Det är som tänkt att bli ett enstaka framträdande blir kanske något mer om kroppen håller och lusten finns där.

Osvuret är alltid bäst när det gäller oförutsägbare Joachim ”Pim-Pim” Johansson.