Inom loppet av bara några veckor har vi fått två exempel som reser frågetecken kring förbundets ryggrad och integritet.

Allra mest oroande är att förbundet var totalt handlingsförlamat i den fråga som borde ha stått högst på agendan: det nya rankningsystem som i praktiken inneburit att tusentals spelare kastats ut i kylan.

Det blev snabbt uppror i spelarledet där de hårdast drabbade inte längre hade möjlighet att tävla på ITF-touren.
Tränare, ledare och flera nationella förbund protesterade mot Internationella tennisförbundets (ITF) agerande som i förlängningen riskerade att skada sporten.

Flertalet svenska proffs har sin vardag just på ITF-touren och var självklart djupt oroliga över de kraftigt försämrade möjligheterna.
För några veckor sedan intervjuade jag förbundets generalsekreterare Christer Sjöö som bland annat sa:
”Vi följer utvecklingen men det är för tidigt att utvärdera”. Se intervjun här

Om övriga aktörer i tennisvärlden resonerat likadant skulle ITF inte ha mött något motstånd.
Men det gjorde man. Motståndet var så massivt och så högröstat att tennisens högst beslutande organ inte såg någon annan utväg än att vika sig.

Det skedde i förra veckan.
Den största vinnaren var sporten tennis.

Såtillvida finns även Svenska tennisförbundet bland vinnarna – även om förbundet inte bidrog till segern utan valde att från läktarplats följa utvecklingen.

Jag vill understryka att detta inte är kritik mot Christer Sjöö. Han är tjänsteman och kan inte agera efter eget huvud.
Beslutet om vilken hållning svensk tennis ska ha i sådana här frågor åligger förbundsstyrelsen att fatta.

Jag befarar att förbundets flathet i den här frågan beror på att man inte vill stöta sig med mäktiga ITF, att den relationen är viktigare än att stå upp för de många spelarna i tennisens ”arbetarklass” som är viktiga för sporten men sällan får den uppskattning de förtjänar.

Och varför valde tennisförbundet att inte stå upp för padel som vill bli ett av Riksidrottsförbundets (RF) specialförbund?
Sjöö sa bland annat så här i intervjun inför RF-stämman:
”Först och främst, vi har en väldigt bra dialog med padelförbundet och frågan har på ett sätt varit väldigt enkel eftersom padeln varit väldigt tydlig med att man vill vara ett eget förbund”. Se intervjun här

Alltså: Padel ville väljas in. Och eftersom den nya heta innesporten varit tydlig med att man vill väljas in så ansåg tennisförbundet att frågan var enkel.
Men under veckorna före stämman blev den tydligen krånglig.
Riksidrottsstyrelsen (RS) hade föreslagit stämman att inte välja in padel.
Tennisförbundet valde i slutänden att inte ens ta ställning.

Det ska poängteras att Christer Sjöö i intervjun inte gjorde några utfästelser om hur tennisförbundet skulle rösta. Och åter ska det understrykas att generalsekreteraren även i den här frågan främst är en förmedlare av vad förbundsstyrelsen anser.

Det är sannerligen ingen avundsvärd uppgift. Ena dagen tycker man si om padel, andra dagen tycker man så. Och efter närmare fem månaders kaos på ITF-touren tyckte man ingenting.

Besvikelsen i padelförbundet var stor då uppbackningen från tennisen uteblev på stämman.
Johan Håkansson, redaktör och ansvarig utgivare för Padelfeber, skriver i sin krönika:
” När frågan om padelns framtid i dag avgjordes vid RF:s riksstämma i Jönköping klev tennisförbundets generalsekreterare Christer Sjöö upp på podiet för att tala. Och visst: han sa att han respekterade padelns vilja att stå på egna ben, och han hade också en ganska rolig liknelse mellan koriander och dragon – att bara för att något SER lika ut så kan olikheterna i själva verket vara väldigt stora”.

Håkansson fortsätter:
”Men med all respekt: det kändes inte helt ärligt. Jag tyckte att Sjöö ganska dåligt dolde tennisens dröm är att få in padeln inom tennisförbundet”.

Håkansson menar att tennisen skulle ha mest att vinna på om de båda förbunden införlivades med varandra.
Han skriver:
” Behöver padeln verkligen tennisen? Mitt svar är nej. Det är i så fall tennisen som behöver padeln och jag är absolut inte övertygad om att tennisförbundet, trots fagra ord, verkligen verkat för att padeln ska få bli en självständig medlem i RF. Vad har egentligen sagts och gjorts där bakom kulisserna?”

Kanske är det på ett sätt bäst att inte veta.
Alltså ungefär som man både vill och inte vill veta hur ITF kunde få en majoritet av de nationella förbunden att gå med på att lägga ner anrika Davis Cup för att istället starta ett penningstint evenemang utan sportsligt värde men med samma namn.