Osaka, Halep, Williams, Bertens, Pliskova, Kvitova, Svitolina, Stephens, Muguruza – även om några av dem under en tid visat sviktande form blir väl ingen förvånad om en av dessa står som slutsegrare efter två veckor på Roland Garros.

Men om man får välja bara ett namn ?
Då får det bli titelförsvarande Simona Halep.
Eller vad säger Du?

Om den 27-åriga rumänskan fortfarande saknade en Grand Slam-titel skulle hon inte ha toppat min lista. Halep förlorade sina tre första Grand Slam-finaler varav vi väl bäst minns den i Paris 2017.
Halep hade mot 47-rankade Jelena Ostapenko första set och breakbollar till 4-0 i andra. Då rasade hon ihop mentalt, liksom vid 3-1 i skiljeset.

Det är klart att sådant sätter sina spår. Halep – som förlorat Paris-finalen 2014 – finalföll också i fjolårets Australian Open.
Några månader senare kom ändå den efterlängtade fullträffen som fick slut på spekulationerna om att hon kanske saknade det där allra sista som krävs för att gå hela vägen i en av de fyra största turneringarna.

Att Halep nu för första gången har en Grand Slam-titel att försvara innebär att hon står inför en helt ny typ av utmaning.
Naturligtvis kan pressen att försvara 2000 poäng vara lite hämmande. Men det uppvägs säkert av att fjolårets titel också är mentalt stärkande.

Sett till de senaste säsongerna är Simona Halep tourens bästa grusspelare. Från att ha varit utpräglat defensiv har världstrean utvecklat sitt offensiva spel och det inkluderat en starkare serve med vilken hon kan skaffa sig övertag i bollduellerna.
Tack vare den utvecklingen har Halep nu – i högre grad än kanske någon annan – förmågan att växla från defensiv till offensiv.

De yttre förhållandena på Roland Garros kan variera kraftigt. Från torrt väder med mycket snabbt spel till regntunga bollar och banor.
Det är få spelare som behärskar båda typerna. Eller ja, behärskar gör de men det är i alla fall ytterst få som får ut det mesta av sitt spel såväl då det är snabba som då det är långsamma förhållanden.
Simona Halep får det i högre grad än flertalet av de andra heta segerkandidaterna.

Här andra spelare med kapacitet att skriva in sig i segerrullorna:

•Kiki Bertens. Johanna Larssons tidigare dubbelpartner har verkligen fått till det i singel under de två senaste säsongerna. Från 31 till 4 på rankningen. Har fler segrar – 12 – på grus än någon annan i år då hon tagit titeln i Madrid – finalbesegrade Halep – och varit i semi i Rom och i Stuttgart.

•Karolina Pliskova. Seger i Rom och 7-2 på grus. Den tjeckiska världstvåan var 2017 i semifinal i Paris.

•Serena Williams. I form är tidernas bästa spelare i en egen division. Men den 37-åriga amerikanskan har spelat bara fyra matcher – två av dem mot Sverigeettan Rebecca Peterson – sedan Australian Open. Williams har på grund av skada tvingats bryta sina tre senaste turneringar. Ett stort frågetecken som med en skadefri världstia kan sluta med en 24:e Grand Slam-titel.

•Sloane Stephens. Fjolårsfinalist som i år har Madrid-semifinal som bästa resultat på grus.

•Petra Kvitova. Den tjeckiska världssexan – hon leder racet till Shenzhen – tog titeln i Stuttgart och har 8-2 på grus i år. Fjolårets Madrid-titel är hennes tyngsta på underlaget. Efter semifinalen 2012 har Kvitova som bäst varit i åttondelen (2015) på Roland Garros.

•Naomi Osaka – som tagit de två senaste Grand Slam-titlarna – har 7-1 i matchfacit på grus i år. Blir det inte torrt och soligt väder i två veckor är det ändå svårt att se henne som segrare. Grus är japanskans sämsta underlag men så hade hon också fram till förra säsongen spelat mycket sparsamt på det.
Hon har under våren brutit två turneringar, en på grund av mag- och en på grund av tumskada.

•Garbine Muguruza. Tog Paris-titeln 2016 och var i semi förra året. I år har vi inte sett mycket av den 19-rankade spanjorskans stora kapacitet.
*
•Elina Svitolina. En normalt mycket stark grusspelare som såväl ifjol som 2017 segrade i Rom. Har inte alls fått till det på underlaget i år.

Just med tanke på sina tidigare grusmeriter och framgångar i övrigt finns Muguruza och Svitolina med bland de heta namnen trots att de sett till formen är om inte iskalla så åtminstone mycket svala.

Det mesta talar för att titeln hamnar hos någon av de ovan uppräknade. Men det finns utmanare. Johanna Konta har 0-4 i facit i Franska mästerskapet men finalplatsen i Rom visar på kapacitet.
Ska Ostapenko få till det igen? Och ja, det finns ännu fler utmanare.

Ska vi kanske till och med få uppleva en skräll av slaget som lettiskan svarade för då hon för två år sedan blev första oseedade segrare sedan 1933?

Fotnot: Den allt annat än vidöppna herrturneringen skriver jag om i morgon.